En stilla vind bär dofterna över bergen och lämnar mig sedan i tystnad ensam med mina tankar. Att jag är en romantiker vet ni redan, om ni uppmärksammat sättet jag tenderar att uttrycka mig på. Jag ser världen som ett konstverk. Jag väljer att vända mig och mitt fokus åt de gåvor världen erbjuder och till er jag möter. I en värld som tycks syntetisera sig själv vänder jag mig mot den magi som fortfarande finns kvar och enkelt hittas när vi helhjärtat vänder oss från bruset. Det häftiga med detta sätt att leva är att det är en väg utan en bestämd destination. Vägen i sig är destinationen och den ändras ständigt utefter min egen utveckling. Jag tycker det är viktigt att alltid ha utrymme för att återupptäcka oss själva, då vi det är vad livet är. Ständig utveckling. Ingen av oss kan någonsin bli färdiga med vilka vi är och vad vi gör. Underbart! Ödmjukast, Erik Bergström